Historik: Den sibiriska katten sägs härstamma från ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Kanske kan man tacka det tuffa klimatet för sibbens vackra, tjocka päls och för att den utvecklades till en stark & frisk ras. För oss i Sverige är den sibiriska katten en ung ras men redan i slutet på 1800-talet omnämns rasen, fast då som den ryska långhårskatten, i "Our cats" av Harrison Weirs. På 1980-talet, då den sedan tidigare har kommit tillbaka till Ryssland, uppmärksammas den sibiriska katten av kattklubbar och dess popularitet tilltar. Det är under 80-talet som man medvetet börjar föda upp den sibiriska katten. Då Berlinmuren rivs sprids den sibiriska katten vidare till västeuropa. År 2000 importas de 10 första sibiriska katterna som var tilltänkta för avel till Sverige. Enligt Sverak´s uppgifter så registrerades år 2010, 514 sibiriska katter i Sverige och den Sibiriska katten befann sig på en 7:e placering i popularitet. Rasstandard: Storlek: Medium till stor. (Medelvikt honor: 3,6 - 4,6 kg, medelvikt hanar: 5,4 - 6,3 kg, enligt sammanställning gjord av Johanna Fager.) Huvud: Massivt och lite längre än det är brett. Pannan den ska vara lätt rundad och bred. Kindbenen ska vara höga och dom ska ha en bred nos. Profilen har en svag buktning men ska inte ha något stop. Hakan är svagt vikande. Öron: Storlek medium och öppna i basen samt rundade vid öronspetsen med hårtoffsar. Bredden emellan ska vara bra och öronen ska luta svagt framåt. Ögon: Stora, snedställda i sin placering och lätt ovala. Alla ögonfärger är godkända. Klar ögonfärg önskvärt. Svans: Medium längd, tjock svans och rundad svanstipp. Kropp: Kraftig benstomme, grov nacke, bred bröstkorg och kroppen ska skapa ett rektangulärt uttryck. Benen ska vara mediumhöga och kraftiga. Kattens tassar ska vara runda och stora och ha hårtoffsar mellan tårna. Päls: Denna ska vara mycket tät men får inte ligga tätt inpå kroppen. Den vattenavstötande överpälsen ska kännas en aning hård vid direkt beröring. För många som inte är insatta i rasen är det svårt att se skillnad mellan en sibirisk katt och maine coon eller norsk skogkatt. Alla dessa tre raser är naturraser, det vill säga raser som har uppstått naturligt utan att avlats fram av människan – därför finns vissa likheter. Bilden nedan, skapad av Linda Karlström, visar skillnaderna mellan raserna. Copyright: Linda Karlström Temperament: Alla sibiriska katter har sina egna personligheter men det som sägs vara typiskt för rasen är att den är lagomt aktiv, pratsam och nyfiken. I Ryssland har den historia som cirkuskatt tack vare sin intelligens och läraktighet. Många sibbar gillar vatten och är duktiga simmare. De är också duktiga jägare. Den är mycket människokär och följer gärna sin ägare överallt. Allergivänligheten: Den sibiriska katten hävdas vara en av de kattraser som är allergivänliga. Detta tror man beror på att sibben saknar ett protein, FEL-D, och detta protein är ett av de ämnen som är mest allergiframkallande hos katter. Om den sibiriska katten saknar proteinet är inte vetenskapligt bevisat men både uppfödare och kattägare kan intyga att många allergiker faktiskt tål rasen bättre än vad de gör med övriga katter. Allergin är olika hos olika människor, vissa tolerar kanske en katt bra medan någon annan kanske inte tolerar den alls. Olika individer inom sibirisk katt är också olika allergiframkallande, ofta är också kattungar mer allergiframkallande än vuxna katter. HCM: HCM är en hjärtsjukdom som drabbar både raskatter och huskatter. Vi, liksom många andra uppfödare, följer pawpeds riktlinjer för att minska problemet. Detta innebär att våra katter ultraljudas regelbundet för att kontrollera att hjärtat är normalt. Vi rekommenderar att de katter (även sällskapskatter) som sålts av oss också ultraljudas. Läs mer om HCM. <- Tillbaka